Äntligen, Gears 2 till Japan

Jag hade på något sätt lyckats missa nyheten om att det faktiskt fanns planer för lansera Gears of War 2 på den japanska marknaden. Men så idag när jag var inne på en skoshoppingrunda i stan ramlade jag som vanligt förbi de större spelbutikerna och såg detta på Yodobashi Kameras spelavdelning.

Två dagar efter releasen av Dark Corners den 28 juli. För fan, hoppas nu bara innerligt att Microsoft öppnar upp allt nedladdningsbart material för oss i Japan också, så att jag äntligen, ÄNTLIGEN, kan få ner alla nya kartor samt det kommande extrakapitlet för kampanjen. Kan… inte… vänta… måste… ha… nu… annars… kommer… något… att#”/(#&@$”¤!!

Favorit i repris, om omotiverade övergångsställen

När jag var i Japan och jobbade förra gången under 2007-2008 bloggade jag en del på en annan svensk, lite större sajt och lyckades klämma ur mig ett antal inlägg innan jag hoppade av tåget till förmån för annat. Ni som missade det då får en chans till här och nu.

En av posterna visade ett övergångsställe jag passerade i princip dagligen under min promenad till jobbet, och man blir minst sagt lite fundersam. Hur tänkte de här? Bra fråga. Och humor hur som helst.

Att sticka ut

Satt en dag på en klassisk pub mitt inne i centrala Umeda när jag plötsligt fick syn på detta nygängade par kliva ur en limo, allt för att sedan spatsera vidare på trottoaren utanför fönstret och beblanda sig med gemene man. Man behövde inte direkt anstränga sig för att se dem, om man säger så.

”Tjena, vad har du gjort idag då?”

”Nah, var ute och stekte på stan. Tjackade ett par nya räj-bäään och käkade på donken… Ah, just fan, jag gifte mig också!”

Nåväl, trottoaren blir ju i alla fall ren efter att bruden sopat järnet med sin släpklänning. Man ser alltid något inne i centrum.

Rosa är skiten!

Hade jag själv lagt en mindre förmögenhet på en sprillans ny motorcykel så vetikatten om valet hade fallit på den här. Jag kan med lätthet säga, utan att klättra som en apa på mansgrisskalan, att färgen rosa inte gör sig riktigt rättvis på alla objekt, hårda silverflames till trots.

Men det ska tilläggas att det finns långt värre motorcyklar här som inte liknar något annat, inte ens motorcyklar. Denna var dock för gullig för att missas, och jag kan definitivt se IK på en sån här i framtiden.

Vem tyckte att det här var en bra idé?

Ursäkta den snäva vinkeln på fotot (som är en bild), men han hade parkerat precis under balkongen min. Kort och gott, den här lastbilen platsar med lätthet på min topplista över tardigast flakdesign.

”Fresh fruit & vegetable” (med grönsak i singular dessutom, om han nu inte bara har en frukt och en grönsak i lasten). Och en fattig jävla tomat som utfyllnad. Lika malplacerad som Bert Karlsson i steg 2 av ett IQ-test. Dom kan inte vara nöjda med det här, det går bara inte.

Vad står på menyn, tro?

Avdelning lustiga disclaimers. Alla har vi någon gång läst igenom diverse reklamblad framför allt elektronikkedjor och mataffärer bombarderar de svenska hemmen med vecka ut och vecka in, och då även noterat det finstilta som till 99% brukar förekomma, och det ofta till kundens nackdel.

Åt det mer korkade hållet kan man även hitta bisarra exempel i kvällstidningar som alltid känner sig skyldiga att lägga till texten ”OBS: bilden är ett montage” under redigerade foton i klass med vad armlösa bokstavsbarn lyckas åtstadkomma på sin allra fösta lektion i Photoshop.

Men när jag för någon dag sedan lade märke till den mikroskopiska texten på det här menybladet tillhörandes lunchboxaffären rakt över gatan kunde jag inte låta bli att förundras.

”Fotot är en bild.”

Så bra att dom klargjorde det. Man kunde ju lätt tro något annat.

Vem köpte alla DS?

Framgångssagan Nintendo DS har i dagsläget passerat gränsen ”tröttsam” ett par gånger om. Inga överraskningar, inga nyheter, bara ofantliga mängder konsoler som säljer dag ut och dag in. Min personliga åsikt om denna portabla enhet låter jag vara för stunden, utan tänkte istället dra upp en kul liten anekdot som kanske smått hintar om maskinens succé, framför allt här i hemlandet Japan.

Under en diskussion vid en privatlektion jag hade tidigare idag med en tonårig elev kom vi av en slump in på hennes lillebror, som också är en av mina elever, och vad han hade haft för sig föregående vecka. Veckan då influensahysterin var som störst här i krokarna och mängder av människor och familjer låste in sig under sju obekväma och ytterst onödiga dagar.

Vägen till Costco

Costco är ett nordamerikanskt varuhus modell större. Det var ursprungligen till för en selektiv skara människor, men har på senare tid blivit ett ställe för gemene man att göra sina megainköp på. Amerikanskt innebär ju givetvis bautaförpackningar av allt, men samtidigt blir det å andra sidan lite billigare. Ska man handla ska det göras ordentligt, eller nåt. Att jag åker dit emellanåt är klart, men mer intressant, hur? Jo, så här…

Ölfest på ett hotelltak

För några veckor sedan, innan influensahysterin, var det äntligen dags för säsongens första Beer Garden. En tillställning där man käkar obegränsat med grillat, friterat, kokt och stekt i alla dess former med tillhörande vätskeersättning. Man betalar en fast summa på drygt 200 kronor och får sedan stanna i fyra timmar och trycka i sig så mycket som möjligt. I dryckesväg återfinns ett par olika ölsorter (givetvis) lite alkoläsk, japansk starksprit och whisky. Drick och ät tills du spyr. Bokstavligt talat.

Japanska mammor i ett nötskal

Som lärare stöter jag i princip dagligen på föräldrar till de lite yngre eleverna på skolan, främst då mammorna, som givetvis är hemmafruar och lediga hela tiden. Dessa mammor består av två olika typer. De som tackar så mycket och ser sitt barns studier som något fördelaktigt för framtiden, och de som enbart jämför med andra och är fullständigt tävlingsinriktade.

Jag blir inte ens förvånad längre. De skiter fullständigt i vad deras egna barn klarar av eller i vilken klass de går, så länge deras kompisar (a.k.a mammornas väninnors barn) inte är bättre. Det handlar inte om barnens egna utveckling för fem öre, de ska bara hålla jämna steg med resten av ungarna, även om det i praktiken många gånger är omöjligt på grund av motivationsbrist eller för trång hjärna.